Fast det känns rätt ok ändå...hade en sån härlig ridtur i helgen i det fina höstvädret att jag kan leva lääänge på det

I dag blev det en joggrunda med gammelvovven, det känns liiite lättare för varje joggpass nu så kan jag bara fortsätta att knega igenom de här första 6-7 veckorna så vet jag ju att det lättar sen. Vad är det nu - 10 år sen jag var som mest träningsflitig, eller fanatisk kanske man kan kalla det. Jag VET ju vad som krävs och hur snabbt man kan få resultat, bara man ligger på i början. Det som är tuffare nu är ju tiden; jobbar heltid, kontorstider, må - fre, har en femåring o en sambo hemma, har två stora vovvar som ska hinna rastas på fritiden ( inte i tjänsten numera ) OCH mina älskade hästar ska ha sin tid. Kloning kanske? Jaja, det löser sig väl - antingen får man en hjärtattack eller så blir man jävligt vältränad!

I morgon blir det tömkörning med Q på schemat, det var ett tag sen nu så det ska bli rätt kul. Han är lite äldre och mer arbetad nu så det blir till att snäppa upp kraven lite granna. En kort runda med vovve nr 2 blir det också i morgon. Sambon får underhålla dotera vår i morgon - det blir väl en massa dataspelande kan jag tro!

Ska passa på o gnälla lite över eländiga hantverkare också...hur fasiken kan man installera saker och sen inte kunna erbjuda en vettig service! Jag blir galen på sånt - dålig servicekänsla och dålig kundvård. Jag byter till ngn som är mera mån om sina kunder tack:(

Avslutningsvis...vad tycker vi om mississ Anka gott folk??? Jag velar. På något sätt kan jag se en vettig och ganska rejäl person därinne under den fejkade ytan, en stark och klipsk tjej. Det enda som känns lite sisådär är relationen till barnen som visas upp, jag hoppas att den är fejkat stygg, inte så farligt som det ser ut och att ungarna får lite moderskärlek mellan varven.

OCH jag provar att få in några foton på Vittra och kanske Ellencellen på hästryggen här...få se om det funkar nu bara!

Gonatt gott folk