NU, efter sisådär 16, 17 , 18 veckors tränande 4 dagar i veckan så har det äntligen LOSSNAT! Hurra! Nu känner man ingen känslan av att kunna ta ett helt joggpass utan att flåsa efter luft och känna sig svimfärdig efter avslutad träning:) Det bara flyter på liksom - häromkvällen var det helt otroligt härligt att tassa fram på pudrig nysnö, ganska ensamma vovven o jag på gator och träningsslingan.

Träningen har också gjort att ridpassen funkar, balansen är tillbaka! Tjoho! För 10 veckor sen så svor o suckade man över de tunga träningspassen men nu är det som bortblåst.

Vad, förutom att skryta över min bedrift, vill jag med detta inlägg då? Jo, alla ni som svettas därute i träningsspåren, på gymmet, i ridhuset - ge inte upp, det lossnar till slut! Och kom i håg; julhelger o annat elände är ingen ursäkt för att inte träna:)

Satt o funderade igår på kvällskvisten...social kompetens, vad ÄR det egentligen?

Jag stämmer bättre in på social INkompetens, är helt enkelt inte bra på att umgås med kreti o pleti. Förr var jag mer inställd på att det var fel på alla andra, inte på mig, nu med åren har jag fått inse att det är nog jag som inte begriper mig på folk.

Nu hjälper ju inte denna insikt så där värst mycket eftersom jag fortfarande blir illa till mods, tycker att många ( inte alla ) beter sig som skitstövlar, är rätt falska=följer strömmen när det hettar till och vågar inte stå för sina åsikter på en direkt fråga, har vassa armbågar och är rent ut sagt ganska elaka. Snällhet och genuint snälla människor är en bristvara numera. Att vara snäll = att vara enfaldig, dum helt enkelt. Väldigt få människor gör dig en tjänst utan att ha en baktanke om gentjänster. Jag har många exempel; sambons kompisar frågar om han kan komma och hjälpa till med ngn renovering/nybyggnation ( han är snickare till yrket ), han har svårt att säga nej och hjälper dessutom mer än gärna sina VÄNNER utan att klaga, de sk vännerna är väldigt flitiga att höra av sig precis innan de ber om hjälp och under den period de behöver hjälp men när det är avklarat så har man helt plötsligen inte tid att umgås längre...

Jag blir TOKarg på sånt! Det är så in i helvetes jävla fräckt och elakt att bete sig på det sättet. Gratistjänster gör man som yrkesman möjligen till sina VÄNNER men inte till lusfräcka slimeballar:(

För egen del har jag börjat lära mig vilka de här listiga s k vännerna är och det är nedslående typ 90% av de få vänner/bekanta jag har i vuxen ålder. Har kommit fram till att jag hellre är ensam än umgås med dylika - varför lägga sin tid på oäkta vänner? På jobbet har jag insett att snällhet o vänlighet mest leder till att man bli överkörd och ignorerad så hädanefter så gör jag som resterande; skiter i att hälsa god morgon, skiter i att säga hej och trevlig kväll när jag går, gör mitt o skiter i andra - slutligen så avstår jag hellre fikastunder när det mest tisslas o tasslas eller pratas jobb. På mina fikastunder vill jag ha trevligt o koppla av.

Det tar orimligt mycket energi att inte ha roligt på jobbet och att inte känna tillhörighet så jag försöker istället inrikta mig på fritiden och fylla denna med roligheter.

Mina fyrfota vänner, hundar och hästar är, och har väl egentligen alltid varit, räddningen. Det ger så otroligt mycket att umgås med djur, ovillkorlig kärlek och total ärlighet. Tabbar jag mig får jag en direkt reaktion på det och kan rätta till det, gör jag rätt så får jag ofta ett direkt tecken på uppskattning. Man undrar vad det är för grundläggande behov som tillgodoses när man får vara nära djur, dofter, mjuk päls, lugnande ljud m m - all stress rinner av en.

När jag tänker efter så var jag nog en liten butterkaka även som liten, hade många "kompisar" ( de var nog mest hemma hos mig för att få rida:), men tillbringade också mycket tid hos hästarna. Tiden flög iväg när man var i stallet. Jag lärde mig kanske inte att umgås tillräckligt med folk då...och växte upp till en människa utan SOCIAL KOMPETENS - en SOCIALT INKOMPETENT person.

Ha de,

mvh från en S.I.P:)

I dag bär det iväg till kliniken med Q för att ta bort den eländiga ink som har växt ut med raketfart på nosen. Vi ska försöka ta den under lokalbedövning, jag vill undvika att söva och lägga med tanke på de risker som finns i samband med det.

Usch, det känns läskigt med ett ingrepp som sitter så känsligt till som på nosen, precis över ena nosborren:(

Jag har inte lyckats locka någon med mig så jag har förberett kliniken på att denna matte inte klarar att hålla och se på när de skär så de får fixa ngn som assisterar! Jag är inte blödig normalt sett men när de ska in och skära i ngn som står en nära är jag inte kaxig...

Igår kväll blev det p g a sent återbud från hoppryttaren istället hastigt o lustigt en tur till ridhuset 3 mil härifrån och ett eget dressyrpass. Galoppfattningarna satt riktigt bra, formen med, längningar och kontroll på tempo även på raka spår funkade fint. Sen var jag inte lika nöjd med avslutningen och form o bärighet i travarbetet, jag fixar inte de finslipningarna utan tränare märker jag. Fick istället avsluta med lite tempoväxlingar och vändningar på framdelen istället för att avsluta på ett positivt sätt. Han är en pärla min häst - inte klokt hur bra han blivit. Han är ju ingen elithäst men jag känner att jag hittat rätt, vi passar ihop nu efter den värsta unghästtiden då han var lite för piggelin för mig:)

Min egen fysträning har nu också börjat ge resultat, balansen är 110% bättre och rörlighet o flås likaså. Det ÄR ett litet helvete att hinna med min egen fysträning ovanpå allt annat men det är ett måste känner jag nu. Jag har letat lämplig medryttare i evigheter nu känns det som men det är inte lätt, det hade behövts för att hinna med att förbättra Q:s kondis. Tycker att det är märkligt...jag har en riktigt fin liten häst, välriden och välutbildad för sin ålder, snart 5 år, inte komplicerad, står i ett mindre stall ca 2 km fr tågstation, kanon ridterräng, möjligheter att både få träna o tävla om man vill det - eller bara luffa i skogen. Det krav jag har är att man har en gedigen ridkunskap och lite vana av unghästar samt är beredd att rida ett par ggr i veckan på fasta dagar. Man betalar inte ett öre. Typ noll seriösa svar. Sen hör man om div oseriösa hästägare som lyckas hitta medryttare till sina gamla avlagda travare ( inte så väl utbildade...), får BETALT av medryttare samt har dem till att sköta mockning m m! Jag begriper ingenting?:(

Nåja, snart är det jul och lite fler lediga dagar...och kanske lite julefrid infinner sig på köpet:) Julen är en härlig tid tycker jag!