Blä, denna helgen är det mycket snörvligt och febrigt här hemma:( Lilla dottern är på bättringsvägen dock men har varit lite krasslig senaste veckan med inställd simskola,musikskola och ridskola som följd.

Och idag kändes Q inte som vanligt, otroligt seg och inte sig själv så vi fick vända hem på halva ridturen - tur var väl det för när jag tog tempen på honom i stallet så hade han rätt hög feber. Har känt det den senaste tiden att ngt är på G, han har varit trött, haft utslag som kommit och gått plus ett svullet ben, en svullnad som försvann lika fort som den kom. Knepigt. Någon feber har han inte haft dock så jag har inte varit sådär jätteorolig men idag är jag för en såpass hög temp tyder på antingen infektion eller annat elände i kroppen. Jag hoppas verkligen att det inte är ett nytt stort kolikanfall på G:( Förra gången höll det ju på att sluta riktigt illa på djursjukhuset.

Får skriva lite mer (om roligare saker), lägga in bilder etc, nästa gång för nu ska jag koncentrera mig på Q i stallet under dagen/kvällen.

Ha det gott, who ever you are...

Åhh vilket härligt träningspass det blev med Q! Han måste vara en av de mest arbetsvilliga 4,5 åringar som finns - försöker hela tiden och vill göra rätt

Började med uppvärmning på longeringsvolten och det såg väl sådär ut, han blir lång och ostadig innan han är uppvärmd + att han är lite oinspirerad på lina. Sen jazzar han igång på töm! Han gillar att få uppgifter på töm, lite tempoväxlingar, början på omvänd sluta och lätt öppna, halvhalter, sidvärts och galoppfattningar på volt. Han blir lättare och lättare i framkärran, sätter bakbenen mer och mer inunder sig och han skummar nöjt om munnen efteråt.

Vi ska väl ta o visa den där tränaren eller hur Q? Efteråt en hemresa med härlig dansk och amerikansk musikmix på DK radio P4 CPH - min nya favvokanal i bilen! Man hinner filosofera en del bakom ratten hem, avkopplande helt enkelt.

Väl hemma så får Q gå in i boxen för lite mer hö och vila innan det är dags att gå ut i den ljumma kvällen igen, i hagen med resten av gänget. Under tiden han äter så fixar jag med de andra; nordisflickans lååånga man och lugg behövs redas ut o ryktas - hon är en riktig pärla, go o glad jämt! Sen är det dags för ryktning av dunbollarna - tyvärr också lite att tvätta o smörja på M:s man, han har utvecklat eksem och har emellanåt en eländig klåda. Har försökt med de mesta men tvätt med kallt vatten o specialshampoo + aloe vera tvätt efter det verkar vara det enda som lindrar lite i a f.

Nej, nu är det gonatt här på gården - ska se om jag kan lyckas få in en bild på Q här också.

Ha de gott

Fast det känns rätt ok ändå...hade en sån härlig ridtur i helgen i det fina höstvädret att jag kan leva lääänge på det

I dag blev det en joggrunda med gammelvovven, det känns liiite lättare för varje joggpass nu så kan jag bara fortsätta att knega igenom de här första 6-7 veckorna så vet jag ju att det lättar sen. Vad är det nu - 10 år sen jag var som mest träningsflitig, eller fanatisk kanske man kan kalla det. Jag VET ju vad som krävs och hur snabbt man kan få resultat, bara man ligger på i början. Det som är tuffare nu är ju tiden; jobbar heltid, kontorstider, må - fre, har en femåring o en sambo hemma, har två stora vovvar som ska hinna rastas på fritiden ( inte i tjänsten numera ) OCH mina älskade hästar ska ha sin tid. Kloning kanske? Jaja, det löser sig väl - antingen får man en hjärtattack eller så blir man jävligt vältränad!

I morgon blir det tömkörning med Q på schemat, det var ett tag sen nu så det ska bli rätt kul. Han är lite äldre och mer arbetad nu så det blir till att snäppa upp kraven lite granna. En kort runda med vovve nr 2 blir det också i morgon. Sambon får underhålla dotera vår i morgon - det blir väl en massa dataspelande kan jag tro!

Ska passa på o gnälla lite över eländiga hantverkare också...hur fasiken kan man installera saker och sen inte kunna erbjuda en vettig service! Jag blir galen på sånt - dålig servicekänsla och dålig kundvård. Jag byter till ngn som är mera mån om sina kunder tack:(

Avslutningsvis...vad tycker vi om mississ Anka gott folk??? Jag velar. På något sätt kan jag se en vettig och ganska rejäl person därinne under den fejkade ytan, en stark och klipsk tjej. Det enda som känns lite sisådär är relationen till barnen som visas upp, jag hoppas att den är fejkat stygg, inte så farligt som det ser ut och att ungarna får lite moderskärlek mellan varven.

OCH jag provar att få in några foton på Vittra och kanske Ellencellen på hästryggen här...få se om det funkar nu bara!

Gonatt gott folk

Fredag är en skön dag...hela helgen framför en, med ridning och härliga joggturer runt sjön. I går var inte så dumt heller, en otroligt fin kväll med en lång ridtur vid sjökanten och i skogen. Jag har bestämt mig för att tagga ner träningen med pålle, nu blir det skogen och lite hoppträning - som han ju gillar bäst.

Nu ska jag bara klura ut hur jag ska hinna med de andra tre hästarna - kloning kanske?? Åringen behöver ut på promenader så jag får väl trotsa trafiken och ge mig ut, det får bli som det bli. Bilisterna får väl hitta bromspedalen för en gångs skull, att köra på en nordsvenskrumpa kan bli väldans dyrt när det gäller att fixa plåtskadorna på bilarna;)

Näpp dags för jobb - kanske skriver en rad i kväll om jag får tid. Bilder kommer snaaart eftersom min dator äntligen är lagad, ska lägga in de gamla bilder som jag lyckats spara på USB minnet och lägga in lite färska bilder med.

Usch, ikväll var en sån där tvivlarkväll - körde hem från dressyrträningen med skallen full av funderingar. Ibland känns det som om man står o stampar på samma fläck, som att man inte kan ett skvatt efter alla år med dessa fyrbenta. Man skulle stå på sig lite mer - nej, jag tror inte på höanalyser, nej, jag tror inte på att ge en massa märkliga tillskott, nej, jag tror inte på att spruta in elände i leder utan en väldigt bra anledning och nej, jag tror inte att hästar mår bra av att gå ensamma i små skithagar för att inte skada sig.

Jag vill ha tillbaka KÄNSLAN! Den där ni vet att bara finnas till på hästryggen och bara vara, följa med i rörelserna -inte tänka på form, ryggverksamhet och bla bla bla. Min häst går som bäst när vi är i skogen och jag sluter ögonen och bara finns till på ryggen...Kan man säga det till en tränare? Skulle inte tro det...

En gång i världen brukade jag ha någon slags talang för ridning, fick beröm för en naturlig hållning och bra balans, mjuka händer - var faaeen tog den talangen vägen? Jag vill ha tillbaks ponnytiden, barbackaridning, långa kvällsritter och inga j-la bilar i en konstant ström längs vägen.

Fick någon slags känsla på vägen hem i bilen - va fasen håller man på med allt för? Träning, veterinärbesök, dyra justeringar av sadlar, dyra "snören". Ridning ska vara KUL! Det ska vara AVKOPPLING! Jag har ridit i snart 40! år - är det klokt? Måste jag ta in varenda j-la stavelse som snorungar slänger ur sig som sanningar? Låt dem snacka o hålla på...Jag vet ju vad jag vill, vad jag har och vad jag vill ha. Var kvar en lång stund i stallet efter träningen, snusade på nordsvenskens mjuka nos, ryktade både henne och de små "dunbollarna", satt och lyssnade på deras tuggande på höet, tittade på gamla foton på väggen, hästar som funnits och som gått. Det där lugnet infann sig ändå till viss del, den där anledningen till att man inte kan leva utan de fyrbenta...Är det inte märkligt, så svårt det alltid har varit att hitta riktiga själsfränder bland tvåbeningarna men att jag alltid hittat dem bland fyrbeningar?:) De är så mycket ärligare och tydligare, inga baktankar bara raka rör.

Gonatt på er, från en "blå" tvåbening

Kortkort inlägg alltså:) Härligt höstväder och en skön helg framför sig - o en ridtur eller två med trevliga hyresgästen! Tur att man efter 7 sorger o 8 besvikelser på den fronten äntligen hittade rätt person, vettig och trevlig i alla väder trots sin späda ålder!;)

För visst är det väl sensommar? Hösten låter vänta på sig ett tag till verkar det som, även om kvällarna är mörkare nu.

En härlig ridtur på Quentin, i Emilias trevliga sällskap, blev det i kväll. Quentin och jag blir mer och mer samspelta och i dag kändes han riktigt fin efter en vecka med ett lite svullet bakben. Han har antagligen bara trampat snett och vrickat till sig för några dagar senare var svullnaden helt borta. Trodde först att det var lymfangit men där hade jag nog fel. Han är en trevlig liten prick min häst...klok som en liten uggla:) Jag hoppas på många år i hans sällskap!

Nu är det sovtime ser jag på klockan - så vi hörs väl en annan gång?

Igår var det flytt till nytt kontor, rätt uppfriskande med en ny arbetsstation o nygamla kollegor. Man märker dock att folk blivit lite mer vuxna nu, det var ju ett antal år sen vi jobbade under samma tak. Har trots det fortfarande rätt färskt i minnet våra mer än lovligt tramsiga fredagseftermiddagar, ha ha. Jag får riktigt skärpa mig nu för att inte falla tillbaka i den stilen, en annan är ju fortfarande lika tramsig! Ålder 40+ eller 20+, skit samma:)

Måste kila! Dags att åka till dagis o sen till jobbet:)