Usch, ikväll var en sån där tvivlarkväll - körde hem från dressyrträningen med skallen full av funderingar. Ibland känns det som om man står o stampar på samma fläck, som att man inte kan ett skvatt efter alla år med dessa fyrbenta. Man skulle stå på sig lite mer - nej, jag tror inte på höanalyser, nej, jag tror inte på att ge en massa märkliga tillskott, nej, jag tror inte på att spruta in elände i leder utan en väldigt bra anledning och nej, jag tror inte att hästar mår bra av att gå ensamma i små skithagar för att inte skada sig.

Jag vill ha tillbaka KÄNSLAN! Den där ni vet att bara finnas till på hästryggen och bara vara, följa med i rörelserna -inte tänka på form, ryggverksamhet och bla bla bla. Min häst går som bäst när vi är i skogen och jag sluter ögonen och bara finns till på ryggen...Kan man säga det till en tränare? Skulle inte tro det...

En gång i världen brukade jag ha någon slags talang för ridning, fick beröm för en naturlig hållning och bra balans, mjuka händer - var faaeen tog den talangen vägen? Jag vill ha tillbaks ponnytiden, barbackaridning, långa kvällsritter och inga j-la bilar i en konstant ström längs vägen.

Fick någon slags känsla på vägen hem i bilen - va fasen håller man på med allt för? Träning, veterinärbesök, dyra justeringar av sadlar, dyra "snören". Ridning ska vara KUL! Det ska vara AVKOPPLING! Jag har ridit i snart 40! år - är det klokt? Måste jag ta in varenda j-la stavelse som snorungar slänger ur sig som sanningar? Låt dem snacka o hålla på...Jag vet ju vad jag vill, vad jag har och vad jag vill ha. Var kvar en lång stund i stallet efter träningen, snusade på nordsvenskens mjuka nos, ryktade både henne och de små "dunbollarna", satt och lyssnade på deras tuggande på höet, tittade på gamla foton på väggen, hästar som funnits och som gått. Det där lugnet infann sig ändå till viss del, den där anledningen till att man inte kan leva utan de fyrbenta...Är det inte märkligt, så svårt det alltid har varit att hitta riktiga själsfränder bland tvåbeningarna men att jag alltid hittat dem bland fyrbeningar?:) De är så mycket ärligare och tydligare, inga baktankar bara raka rör.

Gonatt på er, från en "blå" tvåbening